Svenska dokumentären Denim Hunter går upp på biograferna
Av Kajsa Åström
På fredag visas filmen under inköpsmässan Denim Days i Amsterdam för att sedan gå upp på de svenska biograferna i början av november.
Emilio Di Stefano, berätta om filmen.
– Den handlar om Viktor Fredbäck som reser till USA för att leta efter jeans från 1880-talet i övergivna guldgruvor. Guldgrävarna var några av de första som använde jeans eftersom de var slitstarka och lämpliga att arbeta i. När jeansen gick sönder slängdes de i gruvorna. I dag kan de vara värda flera hundratusen kronor. Viktor har under många år grävt i guldgruvor efter jeans tillsammans med vännerna Mike och Russ, som beskriver sig som jeansarkeologer. När Viktor hittar ett par jeans uppstår en konflikt och Viktor kastas ut på en resa genom USA där han stöter på färgstarka karaktärer som Indiana Jeans, Dynamite Dan och Redneck-Mike.
Hur kom du på idén till dokumentären?
– Jag läste om Viktor när han hade vunnit pris som årets samlare och hur han gick ned i nedlagda guldgruvor för att gräva efter jeans. Jag tyckte det lät jävligt konstigt och roligt, så jag hörde av mig och frågade om jag och en kameraman fick hänga med till USA nästa gång. Det fick vi och tre veckor senare stod vi tillsammans i en gruva i Mojaveöknen. Vi var i gruvor i Sierra Nevada, och i Colorado besteg vi ett 4 000 meter högt berg i Rocky Mountains. Vi filmade även i området kring världens varmaste plats, Death Valley.
Vad har fascinerat dig?
– Varför vissa människor väljer att riskera så mycket i jakten på ett par gamla byxor. De som är så kallade ’denim hunters’ tar verkligen stora risker för att hitta jeans. De beger sig ut i ödsliga öknar och ner i övergivna, förfallna gruvor. Där nere i mörkret gräver de i timmar på vinst och förlust.
Hur var det att filma i gruvorna?
– Ovanligt. Förutom att det är mörkt, trångt och dammigt är den största risken att du glömmer titta var du sätter fötterna. Om du inte passar dig kan du falla ned i hundra meter djupa hål. Sedan är det rent allmänt en olämplig plats att komma dragandes med en massa kamerautrustning, packväskor, stativ och grejor. Vi var nära att välta en av gruvans stöttepelare en gång när vi gick in i den med kamerastativet.
Vad kommer du minnas mest från inspelningarna?
– Allt det som inte kom med i filmen, tror jag. Vi har många hundra timmar råmaterial, men filmen är bara 90 minuter lång. Den här produktionen har varit ett av de stora äventyren i mitt liv. Det är på så sätt sorgligt att arbetet är över.
Något särskilt kul eller dramatiskt som hände?
– En natt väcktes vi av en jordbävning och var tvungna att springa ut från hotellet. Vi råkade befinna oss väldigt nära epicentrumet till en av de största jordbävningarna i Kalifornien på 20 år. Dagen efter skulle vi träffa Dynamite Dan, en gammal guldgrävare, som skulle visa oss ner i några gruvor. Vi var såklart oroliga för efterskalv, men valde trots allt att följa med. Det gick bra, men nu i efterhand var nog ett av de mest dumdristiga besluten som jag har tagit. Ett parti av detta letade sig dock in i filmen, så på nått sätt var det ju värt det.
Vad har du själv lärt dig om jeans och samlande?
– Ganska mycket. Jeans är ett spännande plagg på så sätt att det har varit näst intill immun mot trender. Visst, passformen har väl skiftat lite genom åren. Men i det stora hela ser ett par jeans från 1870-talet och begynnelsen nästan likadana ut i dag. Alla har en relation till jeans, i stort sett varje människa äger åtminstone ett par eller har gjort det någon gång. Få saker förenar människor på det sättet.
Varför funkar Viktor Fredbäck på film?
– Viktor är en anti-hjälte. Han saknar egentligen de kvaliteter som krävs för de äventyr han ger sig ut på. Det gör att han väcker sympati och som tittaren kan relatera till. Det är alltid roligare att heja på en underdog.
Vad hoppas du förmedla?
– Att vi alla söker någon mening i livet. För Viktor är det jeansen, för någon annan kan det vara fotboll, hästar eller modelltåg. På något sätt ska vi fylla alla timmar i livet med innehåll, att gräva efter jeans kan vara ett sätt. Jag läste nyligen att människor som har en hobby lever längre och upplever sig ha ett bättre liv överlag. Det kan ju vara en mening om något.
Svensk premiär den 10 november.
Intervjun har publicerats i Habit magasin.
