Vägen till modeutställning
Sofia Hedman är aktuell som modeutställningskurator på Liljevalchs i Stockholm.
– Vi har arbetet med att ta fram utställningen i nära två år. Det blir en blandning av svenska och internationella designer. En del mode har också skapats särskilt till utställningen. Vi tittar på mänsklig kreativitet och möjligheten till förändring. Vi har arbetat med ett fantastiskt team; en styrgrupp bestående av bland andra Ingrid Giertz-Mårtenson, Margareta van den Bosch, Lena Patriksson-Keller och konsthallschefen Mårten Castenfors.
Har intresset för mode på museum ökat?
– Jag tror att intresset och förståelsen för mode har ökat i samhället generellt, vilket gör att det också hamnar på museum i större utsträckning. Mode har fått ett erkännande och fler har förstått det tvärvetenskapliga i mode; att mode också kan handla om exempelvis psykologi och politik. Museerna har också insett att en modeutställning kan vara publikdragare, se bara på Savage Beauty-utställningen om Alexander McQueen som är den utställning som genom tiderna lockat flest besökare till Metropolitan Museum of Art i New York.
Du arbetade med den utställningen?
– Jag var en av tre som anställdes av Metropolitan för att ta hand om arkivering. När vi började fanns det i princip inget regelrätt arkiv. Vi arbetade hårt med att katalogisera alla föremål som fanns i McQueens designstudio här i London.
Är det många modehus som har dålig ordning i arkiven?
– Jag tror att modehusen har börjat förstå värdet i att ha intakta arkiv. Allt fler vill skapa ordning i sin historia för framtida retrospektiva utställningar som ju också handlar om marknadsföring.
Har du något drömarkiv eller modedesigner som du skulle vilja arbeta för?
– En riktig arkivupplevelse är modehuset Chloé som jag arbetade i inför deras jubileumsutställning i Paris, tillsammans med modekuratorn Judith Clark. Det blev ett drömprojekt, vilket arbetet tillsammans med henne ofta blir. Jag har arbetat för Judith Clark i fem år och har stor respekt för hur hon tänker kring modeutställningar. Hon vågar vara konceptuell, utan att förlora fokus på objekten. När vi arbetade med Simone Handbag Museum i Seoul blev det tydligt vad som är viktigt: små detaljer och slitningar kan berätta en historia om livet och tiden. I en utställning får plagg ett nytt, andra liv.
Vad är viktigt när en utställning planeras?
– Att komma på nya idéer som förvånar besökaren. Researchperioden är den viktigaste. Utgångspunkten är ofta rummet, att få igång rummet, men också att samspela med det. Det kan vara en utmaning att få fram känslan av hantverket och kvalitéerna i plaggen, därför är ljussättningen oerhört central. Det är också viktigt att få in rörelse i plaggen ibland.
Vad inspirerar dig?
– Framför allt böcker. När man börjar läsa och göra research kan vad som helst bli intressant. Favoritkonstnärer är Pieter Bruegel d.ä. och Hieronymus Bosch, men också senare konstnärer inom flamländskt måleri. Ryska konstruktivismen, Bauhaus och prerafaeliter är stora inspirationskällor.
