Vi måste sätta stopp för ”fulinsamling” av begagnade kläder
Begagnade kläder och textil är en resurs som bör tas till vara, det tycker nog de flesta. Därför är det bra att ett producentansvar ska införas i Sverige.
Secondhand-marknaden har tagit fart ordentligt, det är inte längre skämmigt att bära ”pre-owned”. Samtidigt som kedjor och varumärken testar uthyrning, insamling och försäljning av second-hand visar Svensk Handels hållbarhetsundersökning att allt fler konsumenter lämnar kläder vidare, säljer eller lägger i butikernas insamlingsbehållare – och allt mindre går i soporna. Det är också bra.
Men det finns ett smolk i bägaren, nämligen den illegala och inte sällan kriminella hantering av begagnad textil som också förekommer. Det rör sig om stora mängder, där konsumenter tror att de gör rätt, men där materialet hamnar helt fel.
Det stjäls mängder av textil från insamlingsbehållare och påsar som lämnas utanför secondhandbutikernas dörr. Det förekommer också så kallad ”fulinsamling” i illegalt utställda behållare med okänd avsändare och i säckar som delas ut i bostadsområden. Det som inte bedöms värt något dumpas i brännbart eller i värsta fall i skogen, en del kanske säljs i Sverige, men mest sannolikt är att det mesta smugglas ut på samma sätt som elektronik och bilar, för att säljas på andra marknader.
Enligt en rapport från Mistra Future Fashion 2018 är det ca 10 procent av det som seriösa organisationer samlar in som står för över 50 procent av värdet! Det kallas ”cream”, gräddan, och går att sälja i Sverige eller i second-hand-butiker i Västeuropa. Ytterligare 50-60 procent utgörs av kläder som exporteras till andra marknader och de står för 40 procent av värdet. Resten kan eventuellt användas till re-design, trasas till lump, bli isolering eller återvinnas till ny textil. En liten del är så förorenat att det måste brännas. Bilden är ungefär densamma hos ideella organisationer i Sverige och sorteringsanläggningar i Europa. Det ska påpekas att värdet i materialet kan ändras när hela EU ska samla in textil år 2025, men om det införs ett producentansvar dessförinnan är det så här det ser ut.
För att hantera avfall, till exempel transportera insamlad begagnad textil, krävs tillstånd vilket också de seriösa aktörerna har som hanterar större mängder, både ideella organisationer och de företag som några av modeföretagen samarbetar med. De kan berätta precis vad som händer med den insamlade textilen, och därmed kan vi också få koll på flöden och mäta mot mål. Men på grund av den stora illegala insamlingen så fångar den här statistiken bara en del.
Ett producentansvar, rätt utformat, kan skapa ordning och kontroll över flödena. Både ideella organisationer och kommersiella second-hand-aktörer kan tillsammans arbeta effektivt för att lösa de återstående knäckfrågorna. Men då måste vi ha lagliga medel att sätta stopp för oseriösa aktörer!
MARIA SANDOW, chef för branschkansliet Svensk Handel Stil och näringspolitisk expert inom hållbarhet på Svensk Handel.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.
