Det är inte dags att begrava branschen
Vi börjar med döden.
Året börjar med döden. Butiksdöden. Konkurserna har varit och kommer att vara många.
Döden, döden, döden. Så brukade Astrid Lindgren börja sina samtal med sina systrar för att sedan gå över till annat, lite roligare. Som livet.
Jag är trött på uttrycket butiksdöden. Butiker kommer och går och har alltid gjort det.
Detaljhandelsbranschen är ständigt utsatt för strukturomvandlingar. Skråväsendets upphörande 1846 utsatte hantverkare som skräddare och skomakare för konkurrens och öppnade för gårdfarihandlarna med knallarna i spetsen (som för övrigt la grunden till Borås som textilstad). Därefter kom postorderkatalogerna som tog världen till byarna.
Varuhusen kom sedan som prispressare. De skulle slå ut fackhandeln, och deras varuhus började dominera stadsbilden. Efter dem kom de stora modekedjorna som H&M och KappAhl med sina billiga priser. Modefackhandeln var dödförklarad.
Och nu har vi internethandeln som likt Voldemort ska suga ut livskraften ur de kvarvarande butikerna. De svarta molnen drar in. En tidsfråga innan de fysiska butikerna inte bara är döda, utan stendöda!
Vi kommer alltid att uppleva förändringar som slår ut butiker. En del går snabbt, andra långsamt. Och att internethandeln i grunden kommer att förändra våra köpmönster torde vara utan diskussion. Kommer den fysiska handeln att döden dö? Självklart inte. Men vi som köpmän måste vara beredda att tänka nytt och tänka rätt när spelplanen ritas om. Vi har många utmaningar framför oss.
De senaste årens konkurser av de lite större modeaktörerna berodde dock inte på e-handeln. De flesta var, ingen nämnd och ingen glömd, misskötta och hade försvunnit oberoende uppfinnandet av internet. Vem minns idag Solo, Bredenbergs, MEA, Hagenfeldt, Skölds, Wilkenson Handsmakaren, Ivar P, Eric Skoglund, SAKS, Gulins, Bata och Adelstens för att nämna några av de stora aktörerna på 1980- och 90-talen som alla har försvunnit i strukturomvandlingens kölvatten?
För att utveckla och inte avveckla butikerna krävs det också en förståelse av dem som är utanför vår kontroll och med lätthet kan stjälpa även den bästa. Tre aktörer utkristalliserar sig: Banker som numera utövar sin verksamhet med excelark och inte bankmannakunnande är den ena. Fastighetsägare som lever i en förgången tid med hyresnivåer som inte längre kan betalas är den andra. Den tredje är våra kommuner som med en beundransvärd okunnighet ser till att stadskärnorna med dess butiker dör genom att göra dem otillgängliga.
I rädsla för att begravas levande hade H. C Andersen en lapp på nattygsbordet där det stod: Jag är inte död, det ser bara så ut.
Det är inte dags att begrava branschen. Den lever och kommer att utvecklas.
Mikael Sandström
ordförande Svensk Handel Stil
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.
