Alve Lagercrantz
Alve Lagercrantz är designer hos Dries Van Noten. Han ansvarar för allt som glittrar i de detaljrika kollektionerna.
– Jag har pluggat på Modeakademin i Antwerpen och på Central Saint Martins i London. Under tiden gjorde jag praktik hos Louis Vuitton, Gaspard Yurkievich och Manish Arora.
Hur hamnade du på Dries Van Noten?
– Jag började hos Dries i slutet av juni 2013, två veckor efter examen från Saint Martins. Jag anställdes först i ett kortare projekt för att arbeta med plisseringar och draperingar för vårkollektionen 2014. Sedan blev jag kvar.
Vad består ditt arbete av?
– Jag ansvarar för broderier och tygmanipulationer för dam- och herrkollektionerna, allt som glittrar. Broderierna utförs sedan i Indien.
Hur många designer är ni?
– Fler än tio. Samma team arbetar med både dam och herr. Det är ett ganska ovanligt arbetssätt, men väldigt roligt. Jag har bara erfarenhet från dammode tidigare. Männen är knepigare som konsumenter. Herrmodet är mer klassiskt, och det är viktigare att kläderna är bekväma.
Hur ser en typisk jobbvecka ut?
– Jag är på kontoret mellan 09 och 19. Har möten med Dries ett par gånger i veckan och däremellan arbetar jag med mina projekt. Det är mycket ringande och mailande till Indien som jag besöker ett par gånger per kollektion. Flera av leverantörerna har varit med Dries sedan varumärkets start.
Beskriv Dries Van Noten som arbetsgivare.
– Han är en bra person och lätt att ha att göra med. Jag lär mig saker av honom hela tiden. Också att tänka affärsmässigt. Han är extremt intelligent vad gäller att göra bärbara intressanta plagg som fungerar kommersiellt. De bitarna fick jag inte med mig från skolan, där handlade det om att utveckla sin kreativa sida.
Saknade du affärsbiten under utbildningen?
– Nej, de stora modehusen vill ha personligheter, designer som har något eget och som sticker ut. Man behöver ha tiden under utbildningen för att hitta sitt uttryck.
Vad är den största utmaningen?
– Tidspressen. Mycket av produktionen sker i Indien vilket innebär komplicerad logistik.
Vad är det bästa med jobbet?
– Att få hålla på med det jag älskar varje dag. Jag har alltid varit ett stort fan av Dries arbete så det är en lyx att vara här. Det är ett unikt företag. Vi är baserade i Antwerpen och stämningen här är väldigt speciell. Vi är lite på sidan av allt som händer i branschen, det ger frihet.
Hur skiljer sig modeklimatet i Belgien mot Sverige?
– Det är mer experimentellt här och vi i är mycket närmare den stora modevärlden. Samtidigt är Antwerpen och Stockholm lite likt, båda städerna har tydliga stilar.
Har du någon mentor?
– Det finns många i huset som har arbetat här länge och som jag frågar om allt möjligt. Ska jag bara nämna en person är det Dries.
Vilket råd skulle du ge till den som vill gå i dina fotspår?
– Gå Saint Martins. De stora modeföretagen kanske får in 100 ansökningar om dagen, men läser i stort sett bara dem från Saint Martins.
Höjdpunkten på karriären så här långt?
– Min slutkollektion från Saint Martins. I princip allt under de tre åren handlar om att få till slutkollektionen. Lärarna väljer ut en tredjedel av kollektionerna som sedan visas på en stor pressvisning. Kommer man dit, vilket jag gjorde, har man ögonen på sig från de stora modehusen. Det var så jag fick det här jobbet.
Beskriv din egen estetik.
– Den är färgglad och sportig. Jag vill att mina plagg ska ha en frihet över sig. Volym är viktigt, det ska finnas plats att röra sig.
Finns det likheter mellan ditt och Dries Van Notens uttryck?
– Mitt uttryck ryms till viss del i kollektionerna. Jag har också lärt mig att det går att leka runt de delar jag inte riktigt förstår.
Drömmer du om att starta eget?
– På något sätt, men frågan är hur? Jag vet inte om det är möjligt att starta ett modehus i dag. Det finns redan så många. Modeklimatet har också förändrats. Det känns inte som att folk vill ha så mycket nytt längre. Det behöver kanske inte vara ett traditionellt modehus. Man kan frilansa och ingå i olika samarbeten. Företag kan ha en mängd olika strukturer, men i modebranschen är företagen fortfarande ganska lika. Här tror jag att det kommer att hända mycket i framtiden.
