Hållbarhet genom kemi ur ett ekotoxikologiskt perspektiv
Magnus Hedenmark, ekotoxikolog, konsult och författare till bland annat boken ”Cirkulär Kemi – resan från kemipanik till cirkulär ekonomi” skräder inte orden när han talar om dagens textilindustri:
– Den anses vara en av världens mest ohållbara branscher. Utmaningen är enorm och komplex. Det gäller inte bara ur klimatsynpunkt utan även vad gäller förorening och förbrukning av färskvatten, arbetsvillkor och spridning av miljögifter. Konsultföretaget McKinsey publicerade en intressant klimatplan för modebranschen under 2020. Den presenterade hur stor reduktionspotentialen är på de olika områdena i hela värdekedjan, från råvara och produktion till konsumentbeteende.
– Jag tänkte ta en del av den planen och exemplifiera hur rätt kemi kan kombineras med beteendeförändring, menar Magnus Hedenmark. Just beteendeförändringar är svåra, men om branschen skapar en samfälld kommunikation så ökar förutsättningarna att lyckas dramatiskt. Vi pratar om den cirkulära ekonomin som drastiskt kan bromsa omsättningen av textilier. Den cirkulära ekonomin kan delas upp i ytterligare två delar där konsumenterna har en viktig roll; inlämning och återvinning av textilfibrer samt slow fashion.
Slow fashion bygger på att producera kvalitet som gör det attraktivt för kunden att bevara plagget så länge som möjligt. Här kommer kemin in enligt Magnus Hedenmark. Kan den bidra till att konservera produkterna så att de inte börjar lukta illa utan att behöva tvätta dem efter en eller ett par dagars användning så är miljövinsten enorm. Dessutom har de ett större värde på en andrahandsmarknad för nästa och nästa användare då de håller sig fräscha. Något som blir viktigare när vi pratar hållbarhet.
– Det skulle inte bara spara vatten och el från tvättmaskinen utan även minska slitaget på plaggen. Summan av dessa två parametrar blir enorm i global skala: 47 miljoner ton koldioxid mindre om vi bara minskade tvättandet med 1/10 av dagens tvättande. Men skulle vi få ner det till hälften så skulle det bli 235 miljoner ton!
Den tekniska lösningen bygger på bakteriehämmande ämnen, eftersom det är bakterier som är grundorsaken till ihållande dålig lukt. Det är viktigt att kemin är anpassad till att tillräckligt hämma bakterierna under tiden de är i plagget, men att effekten försvinner när de inte längre är i plagget.
– Så tycks nämligen silversalter fungera, om bara halterna i tyget ligger inom gränserna, påpekar Magnus Hedenmark. De är bara starkt bakterietoxiska när de förekommer som joner, men återgår till att bilda tämligen harmlösa men stabila salter när de hamnar i naturliga vatten.
Tack vare att jonformen är så toxisk, så krävs också ytterst marginella mängder i plaggen för att de ska få effekt (några mg), men den effekten går kraftigt förlorad när silverjonen lämnar plagget. Av allt det silver som omsätts i världen är det bara 0,1 procent som används för bakteriehämning för såväl vattendesinfektion, sjukvård och konservering av kläder.
